Tempus och berättarperspektiv

Tempus och berättarperspektiv

Nutid, presens, ger ofta en här- och nukänsla, en större intensitet och möjlighet till medlevande än dåtid, preteritum (imperfekt). Dåtid lägger gärna ett avstånd till det som hänt och blivit sagt. Framtid, futurum, används sällan och då bara för att uppnå en bestämd effekt. Hopp mellan de båda tidsformerna är vanliga hos professionella skrivare. Den ovane skrivaren börjar ofta i dåtid och går över till nutid efter ett tag. Sådana hopp i texten är lika förvirrande som hopp i berättarperspektivet.

Berättarperspektiv

I varje text talar en röst ur en vis synvinkel. Låter du exempelvis en bil berätta om en resa från Göteborg till Paris, uppstår förvirring för läsaren om du omedvetet växlar till passagerarens synvinkel. Gör du det däremot avsiktligt och på rätt sätt blir det kanske intressantare.

ImageÖvning:

Ta en av dina texter som är skriven i dåtid och skriv om den till nutid. Gör likadant åt motsatt håll; nutid till dåtid. Testa dig fram, lek med futurum och ta till vana att testa dina texter i olika tidsformer. Håll ögon öppna efter oavsiktliga hopp i berättarperspektivet.

© Iréne S Räisänen

Fler skrivtips