Konsten att sätta punkt

Konsten att sätta punkt är inte lätt. Jag har som jurymedlem genom åren läst flera tusen noveller som skickats in till SkrivarSidans novelltävling. Dessutom läser jag hela tiden texter av kursdeltagare i novellkursen och har upptäckt en gemensam nämnare. De flesta har svårt att avsluta sin novell.

Istället för att sluta när ”upplösningen” kommit, ska det sammanfattas som om läsaren inte läst det hon just läst eller inte fattat ett dugg av vad där står. Eller så ska slutet förklaras och skrivas läsaren på näsan. Och allt för ofta upprepas allt både en andra och tredje gång.

Nu är ju detta inte ett ovanligt ”fel” bland nybörjare. Tvärtom. Vilket lätt kan avhjälpas när den som skrivit texten blir uppmärksammad på det. Vilket jag också gör som kursledare.

Det konstiga är att etablerade författare med stora förlag och utmärkta lektörer till hands inte heller kan förmå sig till att sätta punkt. Allt för ofta skulle de ha behövt stryka de sista 100 sidorna eller mer.

När konflikten som hindrat huvudpersonen att nå sitt mål är nått är det dags att sätta punkt. Det innebär inte att öppna slut inte fungerar. Tvärtom så är de ofta att rekommendera. Lämna gärna något åt läsaren att fundera över när du avrundat din novell. Om det inte är en kriminalnovell, då bör slutet komma direkt då brottslingen avslöjas och eventuellt infångats.

Härmed anser jag mig färdig och sätter punkt för detta skrivtips. Hoppsan, där gick jag i fällan.  😉

© Iréne S Räisänen

Foto: Robert Kraft

Fler skrivtips