Dialog

Dialog har vissa grundregler när man skriver. En av dem – kanske den viktigaste – är att dialog aldrig ska handla om frågor som får direkta och/eller raka svar. Det blir platt och osannolikt. Väldigt få människor säger precis vad de tänker och tycker. Håll också dialogen relativt kort.

Det ska låta naturligt när rollkaraktärerna talar. Det blir ofta bra dialog när man använder sig av sk undertext. Vilket betyder att de menar något helt annat än vad de säger.

Knep

Ett annat knep är att sätta sig in i de olika personernas tankar (vilket kräver att man känner dem, återkommer till det) och låter dem svara lite uppåt väggarna.

Något som förekommer naturligt i engelskspråkig film är namn. Man säger varandras namn hela tiden. Det gör vi inte i Sverige. Det låter krystat och i värsta fall översatt. Undvik namn när de inte är helt nödvändiga för att vi ska förstå vem som avses, eller som presentation. Undvik precis lika noga”mamma” och ”pappa”. Skriv aldrig: ”Men du är ju är min dotter.” ”Jag är din far” osv.

Dålig dialog

Det är riktigt dålig dialog. Man ska aldrig låta personerna säga något som de både redan vet, det tillhör såpornas värld. (Även om det just i ovan exempel skulle vara så att det inte är något båda vet; så är det såpadialog i alla fall. En riktig författare hittar bättre sätt att berätta sådant.)

 

Image
I korthet:

Dialogen ska berätta något.
Dialogen ska karaktärisera den som talar, dvs alla ska inte tala likadant.

Tänk här på saker som ålder, social tillhörighet, kön och yrke.
Den ska uttrycka personens sinnestillstånd. Hur säger man något.
Dialogen ska även karaktärisera den någon talar till, eller om.
Dialogen ska föra handlingen framåt.
Dialogen ska ge information.

© Monica Rolfner, filmanusförfattare (Tomten är far till alla barnen och I nöd och lust)

Fler skrivtips

Uppdaterad 17 april 2017.