Han kunde känna saltet.
Vinden förde vågorna våldsamt mot klipporna på hans ö och han stod på den steniga stranden och stirrade på havet. Håret var kastat bakåt och stelnat av saltet och trots att det var mörkt var det gråaktigt av sältan. Ön var allt han hade, och huset och därute fanns bara han. Plagget han bar gick inte att beskriva, för han hade konstruerat det själv när han eldade upp det sista ur hans garderob. Men dräkten var lång, nästan vid hans bara, bleka fötter och den kastades i vinden runt honom och fick den att sluta sig kring hans magra kropp stundvis. Vågorna och vinden fick havet att verka stålgrått, han kunde se mörkret från där han stod. Fortsätt läsa




