Återkomsten

 Kortprosa  Inga kommentarer »
Maj 152013
 
+1
  

hon gar Återkomsten

Återkomsten, version 1

Länge stod hon och såg efter tåget, långt efter att det försvunnit ur hennes blickfång. Tänkte att hon aldrig mer skulle återse honom, att det nu var definitivt slut. Han skulle inte komma tillbaka, aldrig mer.

Men det skulle han. Det första livstecknet kom efter sju månader, veckan efter att barnet fötts. Det var ett brev, ett sådant där gammaldags med kuvert och frimärke. Det kom från Singapore och när hon fick det var han någon annanstans, förstod hon. Han var maskinist på ett containerfartyg, skrev han. Gick oftast över Stilla Havet, mellan hamnar i Kina, Sydkorea och Japan till USAs östkust eller Kanada eller ibland till kuststäder i Sydamerika. Neutral information. Så ett PS med fem ord: jag tänker ofta på dig. Fortsätt läsa

Veckans text: Mellan husen

 Kortprosa  8 kommentarer »
Maj 102013
 
+2
  

ovetande Veckans text: Mellan husenJag stryker händerna över din rygg, den jag så ofta stått och betraktat från balkongen när du böjer dig över någon av rabatterna. Jag har stått där och sett hur skulderbladen oavbrutet skiftar vinkel, sett ryggraden som en sträng stora pärlor under den brunbrända huden. Nu läser jag upphöjningarna med fingertopparna. Du ligger på mage på mattan i det stora rummet på övervåningen och spinner som en katt, vibrerar under mina handflator. Fortsätt läsa

En natt i vårens begynnelse

 Kortprosa  3 kommentarer »
Maj 102013
 
+1
  

varnatt En natt i vårens begynnelse

När ljudet av hennes blekbruna läderstövlar med snedslitna klackar mötte väggruset och för varje steg gav upphov till ett hest pipigt väsande skakade hennes axlar i rysningar. Hon drog sin svarta yllekappa tätare om kroppen, rättade till mössan över pannan och saktade in. Nu gick hon med mer dröjande steg, kanske för att förhindra det otäcka ljudet. Efter en liten stund stannade hon helt. Fortsätt läsa

Bron

 Kortprosa  4 kommentarer »
Maj 072013
 
+1
  
bron Bron

Foto: Anette Blomberg

Den inlindat stela människokroppen ömmade, värkte i leder som behövde solens smorning. Som att bli bönhörd i stunden, skänktes med ens livgivande strålar och blodet inuti pulserade varmare. Munnens skälvande läppar skiljdes och återgav ett tacksamt leende. Synen blev till syner. Uppenbarelser, under vandringen från mörker till ljus. Bort från det kalla mot den ljumma, högst hägrande vänligheten. Broar mellan årets skiftande tider. Broar att vandra. Fortsätt läsa

Sida 1 av 9712345...102030...Sista »