ibland är livet en vindputs en smekning bort

vi ville till månen till mars till universums rand
och han med disken vill till flickan i huset bredvid
och hon till mannen
på andra sidan

ibland är livet en vindpust en smekning bort
och jag tänker på det som aldrig blev
allt som aldrig kan bli
dina händer i mina var aldrig eviga

men natten är varm och vacker
och jag hungrar efter mening
som människor gjort i alla tider
känner mig odödlig och glömmer mitt öde

man kan inte omfamna tiden
men man kan fånga en solstråle i sin hand
och om jag kisar syns universum
i ögonvrån

© Tove Meyer

Hederspris i dikttävlingen 2016

Motivering: Rytmisk dikt som ingjuter hopp.

Fler dikter