Hur viktig är huvudpersonen?

Hur viktig är huvudpersonen? Många anser att läsaren måste kunna identifiera sig med huvudpersonen för att få behållning av att läsa en roman. Andra att det viktigaste är att känna sympati för den som bär upp berättelsen.

Jag instämmer nog i det senare. Om huvudpersonen inte har något försonande drag alls blir hon/han odräglig och jag tappar snabbt intresset. Men inte behöver jag kunna identifiera mig med en massmördare eller tvåbarnsmor för att drivas vidare att läsa.

Hur ofta händer det inte i en film att skurken som bryter mot lagen vinner mina sympatier mot polisen i en film? Trots att jag anser att hon/han beter sig helt förkastligt. Detsamma gäller också när jag läser. Det är ju fascinationen med en bok att jag får möjlighet att se hur andra, helt olika mig själv, tänker, känner och handlar.

Utveckla empati
För att sticka in på ett sidospår så tror jag att just det är en viktig del i att utveckla empati. Något som allt fler har visat sig missa i sin utveckling. Statistik visar ju att många av brottslingarna i våra fängelser varken kan läsa eller skriva. Förlåt min amatörmässiga analys.

En bra huvudperson, enligt mig, är inte svart och vit utan grå. Alla nyanser måste till för att en karaktär ska bli levande och trovärdig. En djävulskt ond person måste alltså ha försonande drag för att få mina sympatier. Detsamma gäller en genomgod person. Hen måste också ha mindre bra egenskaper för att jag inte ska sluta att bry hur det ska gå.

Vad tycker du? Är det viktigt för dig att kunna identifiera dig med huvudpersonen i en roman? Är det skillnad på identifikation och sympati?

© Iréne S Räisänen

Foto: George Hodan

Fler debattinlägg