Ljudböcker är en av de bästa uppfinningarna

Ljudböcker är en av de bästa uppfinningarna. Bladvändare blir till öronfångare. Sträckläsning blir till sträcklyssning. Böcker och musik är två av mina ständiga följeslagare. Vissa perioder har böckerna dominerat för att sedan stå tillbaka för musiken. De se senaste åren har böckerna tagit över allt mer i och med tillgången till ljudböcker.

Det började med CD-böcker. Ett evigt kånkande på den bärbara CD-spelaren och en närmast panisk oro för att stå utan batterier. Sedan kom det MP3-skivor där hela boken rymdes på en enda skiva och det kändes himla bekvämt. Men behovet av batterier fanns kvar. När smartphone blev vanlig kom möjligheten att betala för en ljudbok i form av en MP3-fil som laddades ned i samband med köpet. Plötsligt hade jag bara mobilen att bära på. Vilken frihet! I höstas tog jag det slutliga steget över till Storytel och fick en obegränsad tillgång till ljudböcker inom alla genrer för en fast summa varje månad. Det var ett ekonomiskt klipp för min del. Att betala närmare ett par hundra kronor för en ljudboksfil som sedan visade sig vara dålig gjorde fysiskt ont. Nu laddar jag ned, lyssnar och har möjlighet att rata och leta vidare utan att ruineras. Den möjligheten utnyttjar jag maximalt.

Förutom krav på och åsikter om handling, språk, karaktärer och miljöer när jag läser en bok tillkommer ytterligare ett krav för ljudböcker och det är uppläsaren. Där, mina vänner, finns allt från öronplågare till mästare. Det finns böcker som jag väljer att läsa själv framför att lyssna till pga. uppläsaren. Det finns böcker som är bra, men som uppläsaren sänker lika effektivt som när luften går ur en ballong. Det finns böcker som jag vanligtvis skulle ha valt bort där jag lyssnar på bara för att det är en av mästarna som läser. Högläsning är en konstart och det är definitivt inte alla som klarar det.

Ljudböcker tar udden av mycket som ibland känns tråkigt att göra som att diska eller städa. Förut lyssnade jag på musik medan jag städade och sjöng med för full hals utan att ta hänsyn till min omgivning. När jag gick över till ljudböcker slutade jag naturligtvis att sjunga högt och det uppskattades förmodligen. I stället kan jag brista ut i skratt och någon som plötsligt skrattar för sig själv kan upplevas som … jaa … excentrisk är väl en positiv beskrivning. Det händer att jag slänger ur mig enstaka ord som ”Idiot!” eller ”Vad f-n! eller ”Yes!”. Excentrisk passar fortfarande.

© Ewa Sundbäck

www.ewasundback.se