I mullbärsträdets skugga

I mullbärsträdets skugga av John Grisham. Enligt Adlibris tillhör boken thrillergenren. Enligt mig är berättelsen ett drama, ett spänningsdrama, men den genren finns inte officiellt. Den här boken är John Grishams trettioförsta bok sedan han klev in på banan 1988. ”Mullbärsträdet” är en fristående fortsättning på ”Juryn”. I ”Juryn” lyckas advokat Jack Brigance med konststycket att få en svart man frikänd med en helvit jury. Det är något han lever på länge och han blir en aning övermodig.

Seth Hubbard är döende i cancer när han väljer att avsluta sitt lidande i förtid genom att hänga sig. Han avskyr alla advokater utom Jack Brigance som får den tvivelaktiga äran att ta hand om dödsboet. Seth Hubbard lämnar efter sig ett testamente som inte är bevittnat och som dessutom innebär att han ger större delen av sin enorma förmögenhet till sin hemhjälp Lizzie Lang. Det hela utspelar sig i Mississippi. Seth Hubbard är vit. Lizzie Lang är svart. Varför får hon allt? Dramat kan börja.

På 90-talet, när John Grisham slog igenom i Sverige, läste jag några av hans böcker. De handlade alltid om juridik vilket jag tyckte var måttligt intressant. Nu när jag är gammal och vis (läs: 50 och med mer livserfarenhet) förstår jag juridik bättre och då blir det intressantare. Jag har läst många böcker sedan 90-talet och vid det här laget känner jag igen en berättare med stort B. John Grisham jämförs med Dickens. Jag vill jämföra med nutida berättare som Stephen King, JK Rowling och Jojo Moyes. Alla har förmågan att få mig att läsa en sida till och en till och en till…

Jag kan föreställa mig att det inte är så himla lätt att översätta amerikansk juridik till svenska. Men det måste finnas ett bättre ord än ”billighetsrätt”. Vad tusan är billighetsrätt? Jag hittade ingenting om det när jag letade på nätet. Det har slarvats en hel del med det svenska korrekturet. Enstaka bokstäver i slutet av ord har fallit bort och ibland hela ord t.ex. prepositioner. Men jag tyckte att boken var riktigt bra och jag gillade slutet som inte var sockersött och stämde med Lizzie Langs person och karaktär.

© Ewa Sundbäck
www.ewasundback.se